biologisk analfabetism

Läste med nöje Fredrik Sjöbergs senaste bok "Den utbrände kronofogden som fann lyckan". (det är inte han som är kronofogde...)
I den citerar han Gunnar Brusewitz som skriver att "naturkänsla är återseendets glädje". Det tycker jag är ett sånt lyckat citat. Jag har det sen länge upptejpat på väggen här på jobbet. Det återspeglar på ett tydligt sätt vådan av att inte känna igen naturen. Om man inte känner vad man sett en gång så kan man ju inte säga "hej !" när man återser den.

Jag tycker jag lyckats när barnen efter en dag på Naturskolan här säger att det roligaste under dagen var att de lärt sig vad ett träd hette eller när de svarar att lycka var att våga hålla trollsländenymfen i handen. Nästa gång de ser en sån kommer de förmodligen minnas vad det var och ha en relation till dem.
Sjöberg citerar också Akbar Zolgharnian (en Iranier i exil i Sverige). Zolgharnian skriver om hur sorgset det är att han här i Sverige bara kan 4 arter, gran tall björk och brännässla. Annat var det hemma i ungdomen "på den tiden kände vi även namnen på fjärilarna." Det tror jag ytterligare förstärker Zolgharanians utanförskap i det nya landet- han kan inte ens vad det som finns utanför fönstret. Kanske detta är nåt för alliansregeringen att tänka på när de pratar integration.